knappekullarna

 

Detta är jag, Hans Johansson, någon gång i min tidigaste barndom. Nu används bilden för att jämföra anletsdragen med mina barnbarn i ungefär samma ålder för att utröna likheter och skillnader. Att jag blev kallad Hanseman från första början gick väl att ståut med. Men att få höra det 65 år senare känns lite 'skämmigt'. Hasse säger man inom familjen - eller pappa i förekommande fall. På jobbet har jag alltid hetat Hans.

 

 

 

Den här bilden föreställer syskonen Gunnar, Elsa (min mamma) och Göta. Jag har en känsla av att mamma Elsa och jag har vissa gemensamma drag.

 

 

Barnbarnet Alexander, Davids och Johannas äldste, är väl i ungefär samma ålder som jag var på fotot ovan. Här sitter han i farmors knä.

 

 

 

Nu börjar bilder strömma in. En av de äldsta visar Ivar med sönerna Allan, Mats och Ingvar

 

 

Äldste sonen Ingvar som beväring:

 

Att det var en ståtlig man som Elsa, sommargäst på Hallsås, gifte sig med. Här ett foto från badet:

 

Det är antagligen inte från Medelhavet utan kanske helt enkelt en nödvändnig avkylning efter slåtterarbetet.

 

Det är troligen Mats som sitter bakom hästarna. Men vem är det som går bakom?

 

Ett av kalasen i Knappekulla samlade syskonen med sina respektive. 

 

Tanken med denna blogg är att ge glimtar i ord och bild från släkten kring Knappekulla, en gård i Lerum. Den del som vår släkt närmast härstammar ifrån, finns inte kvar i fysisk mening. Samhällsförändringar har tagit sin tribut och alla gårdens byggnader är rivna. En kulturskatt är borta. Därför får vi efterlevande hjälpas åt att väcka gamla minnen till liv, att presentera våra föräldrar och andra som haft betydelse för Knappekulla, presentera oss själva och våra barn och barnbarn. På det viset finns det en chans att släkten känna samhörighet, träffas och fördjupa sina relationer.

 

Den senaste viktiga händelsen inträffade i fredags, den 6 juli 2012. Margit Andersson begravdes. Hon blev 96 år gammal och blev äldst av syskonen Ingvar, Mats, Allan, Märta och Gunnar.

 

 Den vackert dekorerade kistan i Torslanda kyrka blev Margits sista vilorum. Vi samlades efteråt till en minnesstund i församlingshemmet. Där diskuterade vi hur vi skulle kunna gå vidare med att levandegöra minnena från Knappekullasläkten. Detta fick bli en inledning. Var och en som har minnen, foton och berättelser att bidra med är välkomna att höra av sig. Det går bra att meddela sig via kommentarfunktionen och/eller till Hans Johansson, Ingvars äldste son. Min epost: [email protected]